anaximandros

Jag åker ju till england om en månad och de är ju första gången jag flyger helt självoch jag vet hur hispig jag är så jag har planerat i mitt huve hur resan kommer bli och mamma bara skrattar. Jag är inte så rädd för att flyga , för de har jag gjort så många gånger med mammaa, pappa och sedan har ju jag och santtu åkt själv när vi var små när vi skulle hem till mummu men då var de ju en flygvärdinna med oss.

Exempel hur resan kommer sluta:

1. Jag ska checka in allt går bra tills jag lämnar familjen. Jag letar och letar och kollar efter skyltar om vart jag ska , men jag är så hispig/nervös så jag ser extra dåligt så jag virrar omkring där. till slut hittar jag någon som jag kan fråga och får hjälp, men sen glömer jag vad den sa och virrar runt lite till och börjar svettas och få svårt att andas , men tillsut hamnar jag rätt.

2. När jag ska på planet: Jag blir jätte nervös och hittar inte biljetten fast jag nyss kollade i väskan att den låg där, när jag väl hittat den så nästan kastar jag biljetten till hon som ska ha den. Sen går jag vidare skit nervös in på planet och letar efter min plats, jag hittar den men får för mig att de är fel plats och tror jag har tagit nån annans plats, så jag får panik över de. Tillslut frågar jag flyvärdinnan om jag sitter rätt och de gör jag.

3. På planet: Jag når inte upp i skåpet ovanför platserna , så jag får ha väskan och jackan nere vid fötterna. Sen kommer jag börja frysa och jag når inte upp till hyllan att ta ner en filt och jag kommer inte vilja fråga heller , så jag fryser hela vägen till england.

4. Senare på planet: Nu har planet lyft och jag ska ta fram snuttis ur väskan för att känna mig tryggare och jag tror att jag är diskret men gubben brevid mig frågar vad jag håller på med och vad jag har tagit med mig då får jag panik och fumlar med väskan och mumlar något till honom och låssads att jag ska sova. Sen orkar inte gubben med mig och försöker byta plats, så de kommer en kille i min ålder som också åker själv och sätter sig brevid mig och han är helt lugn och de gör mig bara mer stressad så jag rotar runt i väskan och de lutar med att sakerna flyger ut på honom och jag försöker ta dom och ber om ursäkt. Sen är jag så stressad och nervös att jag inte kan kolla filmen , jag kan inte lyssna på mp3 för jag måste höra och se allt som sker på planet. Jag hinner snusa en hel snusdosa innan jag är framme för att jag har sån panik, jag trycker in flera stycken på en gång och tror jag ska bli lugnare men de blir jag inte.

5. Lunchen: Nu kommer maten in, jag tar maten och fumlar med den och jag spiller ut de på mig eller den som sitter brevid och jag börjar torka med en servett på honom och ber om ursäkt och allt blir bara värre när jag försöker torka rent han.

6. Senare under resan: Nu rullar värdinnorna ut vagnarna där man kan köpa saker, jag tänker sprit kanske hjälper mig att bli lugn men icke sa nicke jag blir bara full och ska ursäkta mig hela tiden för att gå på toa. SEn får jag mer panik för jag inser att jag inte har något snus kvar, nu är de inte långt kvar till tårarna.

7. Landningen: Vi landar och vi ska av planet , jag följer strömen för att hamna rätt, jag är fortfarande nervös och lite full, jag hittar inte min väska och när jag väl har hittat min väska så har alla redan gåt och nu brister de för mig för jag vet inte vart jag ska. Men jag rotar i resväskan etfter mer snus och hittar de men nu får jag inte igen väskan.

8. Möta värdfamiljen: Nu har jag fåt igen väskan och letar efter utgången , jag kollar efter min värdfamilj men jag ser dom inte och eftersom jag är nervös och har världens panik så glömer jag bort hur dom ser ut och vad dom heter och jag glömer bort engelskan så jag kan inte göra nåt. Där står jag i ett hörn och kämpar för att inte tårarna ska komma.

9. Värdfamiljen : Nu har jag hittat värdfamiljen och eftersom jag är nervös så kan jag bara säga hella im sanna nice to meet you sen är jag helt tyst. Jag tar ett djup andetag och säger att jag är nervös på kanglig engelska och försöker se glad ut.

10. Hemma hos värdfamiljen: Nu har jag lugnat ner mig , nu är jag helt lugn igen, men då komemr jag på dom har en hund så jag börjar bli lite små nervös pga hunden men säger inget. De slutar med att jag behövde inte vara rädd för hunden och jag visas upp till mitt rum och jag börjar packa upp. När jag väl har andats ut börjar jag skratta och gråta bara för jag har varit så bervös under hela resan , men insåg nu att de var ju inte så farligt.

Såna här tankar får jag hela tiden och de är inte roligt. Jag hatar att jag är en planerare, jag måste planera i mitt huve hur allt ska gå till och vet ja ginte hur de går till så slutar de så här kaos och jag inser de var inte så farligt, men jag kan endå inte vara lugn fast att jag vet att de ska gå bra och jag vet att jag blir så här varje gång jag ska nånstans som tex ta tåget hem från örebro då blir jag också så här fast jag har åkt tåget massor av gånger.Nej nu ska sluta få upp bilder i huvudet om hur resan ska gå. Jag får ont i magen och blir nervös bara vid tanken , de är nästan så jag vill ha med min familj på planet sen kan dom åka hem haha Men första gången måste vara nån gång , men jag trodde inte de skulle bli så här snart!